less!

Länge sen jag skrev men jobbar mycket och skola och har inte haft så mycket att skiva om så.

Livet leker på som vanligt, suger vissa dagar och kung andra dagar!


Är så spyless på att alltid tänka på mat, hur mycket jag äter, hur ofta, hur mycket jag gått upp/ner varje vecka och allt sånt..
Ingenting verkar ju funka..
äckliga jävla näringsdryckerna funkar inte, gick väl upp nått kilo med det men sen gick jag ner igen..
less, less, less!!

Sen att jag idag fick veta att en till föutom jag har det i familjen/släkten.
fyfan!
och han är typ 10! :O :/

då dom förklara allt med han så satt jag och fråga massa grejer som jag vet att jag har gjort och han gör i princip likadant.

Med mig så har dom ju typ kommit på varför jag slutade äta förut, och visst det kan jag väl köpa.
Men dom har ingen riktig aning varför han mår så dåligt.. ;/

Pratade med han, fö att dom andra tänkte att vi kanske förstog varandra lite bättre för dom fattar ju inte riktigt eftersom dom inte har samma problem.
ohja, han tycker väl samma som jag gjort.
att lärarna mest tjatar och är jobbiga, samma sak md föräldrarna och kompisarna.

Nu har jag ju förstått att då folk tjatade på mig att äta, att det var och är för min skull, för att jag ska må bättre. men de erkänner man ju aldrig i början.
Inte förens man förstår själv hur jävla allvarligt det kan bli..

jag hoppas verkligen att det löser sig för dig killen!
du är viktig för mig! <3


/ S